Katolsk rökelse utan innehållsförteckning i Göteborg

Rökelsehyllan på den katolska butiken Lilla Therese, Göteborg
Rökelsehyllan på den katolska butiken Lilla Therese, Göteborg. Foto: Sorkfjord Fuma / Alexander Wireen

Bredvid katolska kyrkan i Göteborg ligger butiken Lilla Therese som säljer kristen litteratur, katolska inredningsdetaljer och hartsrökelse. Vi prövar deras myrra på kolbrikett.

Större delen av den medelstora butiken som ligger på Sten Sturegatan är fylld av kristen litteratur och katolska inredningsdetaljer och accessoarer såsom ikoner, krucifix och armband. Bland litteraturen märks titlarna Building an Orthodox Marriage; Psychological Assessment of Candidates for the Catholic Priesthood; Herre, förbarma dig – biktens helande kraft och Lammets måltid – mässan som himlen på jorden.

Lilla Therese säljer en helt annan typ av rökelse än den som Sorkfjord Fuma rökelsebutik säljer, här finns bara rökelsehartser. Jag blir vänligt bemött och det är inga problem att ta några foton för bloggen.

Rökelserna saknar innehållsförteckning och vid mitt besök kan inte personalen svara på vilka hartser de innehåller. Inte heller i butikens webbshop finns någon närmare beskrivning av rökelsernas innehåll. Innan mitt besök kontaktade jag webbshoppen per e-post men utan att få svar. Inför arbetet med denna artikel har jag skrivit till dem igen, och jag hoppas kunna återkomma med mer information om ingredienserna i rökelserna Lilla Therese säljer.

Rökelserna har namn som Arabisk, Aromatisk, Balsamisk, Gloria, Änglars doft, Heliga tre konungar och Katedral, av vilka några ser ut att vara rena hartser men de flesta blandningar av olika doftämnen. Det enda rökelsenamn som jag känner igen är Myrra, som ser ut att vara ett rent harts vilket jag antar är just myrra. Samtliga rökelser säljs i små återförslutningsbara plastpåsar à 20 gram och kostar mellan 20 och 30 kronor.

Rökelsehållare

De flesta rökelsehållare i butiken är tänka att användas med kol. Mest bekvämt är att använda de kolbriketter butiken säljer. De runda briketterna finns i olika storlekar och värms till glödande tillstånd över ett ljus. Sedan placeras de i rökelsehållaren. Vissa rökelsehållare har ett litet metallnät på vilket kolet ska placeras, och då behöver ingen sand användas. Annars rekommenderas sand för att undvika att brännaren blir alltför het.

Rökelseharts på kolbrikett
Rökelseharts som ligger direkt på en kolbrikett. Trots att detta är den vanligaste metoden så är den verkligen inte att rekommendera på grund av den ytterst dåliga doften och ekonomin. Foto: Sorkfjord Fuma / Alexander Wireen

Det vanligaste sättet att bränna rökelsen är strö den direkt på det glödande kolet, men detta är enligt mig verkligen inte att rekommendera. Efter ett snabbt test med myrra direkt på kolet var det lätt att konstatera att temperaturen mycket snart stiger så högt att rökelsen förkolnas och att mycket av doften därför brinner upp innan den avges från hartset. Att döma av den skarpa och rökiga rökelsedoften vid mitt besök under en katolsk mässa är det tyvärr även denna metod som verkar användas i kyrkan. En mycket bättre sätt att utnyttja hartserna är att istället upphetta dem indirekt till en längre temperatur, antingen med hjälp av den typ av inställbar värmeljusbrännare som finns att köpa hos Lilla Therese eller med hjälp av aska (mer om den senare metoden nedan).

En aromatisk doft av granskog och ozon

Kolbrikett värms över ett ljus
Kolbriketten värms över ett ljus. Foto: Sorkfjord Fuma / Alexander Wireen

Vid mitt besök i butiken köpte jag ett paket Myrra (30 kr) och ett paket med 10 st kolbriketter (10 kr). Kolbriketten kommer lätt i glöd då den värms över ett ljus. Man behöver någon slags tång för att hålla i briketten så att man inte bränner sig. Kolet är redo att användas när åtminstone översidan glöder och är helt täckt av vit aska. Kolet kommer dock att avge en hel del doft i sig under den första tiden det glöder, och det kan därför vara en bra idé att i en väl ventilerad lokal värma hela kolet tills det är täckt av aska.

Rökelseharts på kolbrikett
Rökelseharts som ligger direkt på en kolbrikett. Trots att detta är den vanligaste metoden så är den verkligen inte att rekommendera på grund av den ytterst dåliga doften och ekonomin. Foto: Sorkfjord Fuma / Alexander Wireen

Först provar jag den vanligaste metoden, alltså att lägga hartset direkt på det glödande kolet. Det börjar direkt knäppa och ryka, och en kraftig aromatisk doft som påminner mig om granskog och ozon (en välbekant doft i samband med svetsning och andra elektriska gnistor) stiger i rummet. Denna övergår dock efter cirka en halv minut i en oangenäm, bränd rökdoft och hartset har efter några få minuter förkolnats helt och luktar bara misslyckad grillfest. Eftersom rökelsen med denna metod värms till en alldeles för hög temperatur så är den både olämplig ur doft- såväl som ekonomisynpunkt. Mycket av det harts som skulle kunna förångas och avge doft brinner helt enkelt upp istället.

Jag har ingen inställbar värmeljusbrännare så istället så prövar jag att använda mig att aska för att minska värmen från kolet. Jag börjar med att fluffa upp askan så mycket det går med hjälp av en spatel. Därefter placerar jag kolbriketten mitt i brännaren och trycker ned briketten i askan så att den begravs. Efter detta jämnar jag till askan och gör ett lufthål med hjälp av en metallpinne. Hartset placeras ovanpå askan som nu kommer att hettas upp av kolet som ligger cirka 10 mm under dess yta.

Denna metod fungerar markant mycket bättre, och myrran avger nu en aromatisk, fruktig doft, fortfarande med toner av granskog och ozon. Myrran fortsätter att ånga under cirka 5–10 min innan temperaturen återigen blir så hög att den förkolnas. Kanske skulle jag ha lagt kolet ännu djupare? I japansk rökelsetradition används ofta en djup brännare fylld med mycket lätt aska. Kolet kan då sänkas ytterligare i askan med hjälp av ett spetsigt metallverktyg för att minska värmen.

Den aska jag använder mig av är lövträaska från eldstaden. Askan har siktats i ett nätdurkslag. Jag är positivt överraskad över testet med siktad lövträaska från pannan eftersom denna verkar avge väldigt lite, om någon, egen doft. När jag placerat kolet under askan känner jag i stort sett ingen doft från askan eller kolet, inte ens när askan hunnit bli riktigt het.

Rökelseharts på aska
Det är bra att göra ett lufthål i askan så att syre kan komma ned till kolet. Foto: Sorkfjord Fuma / Alexander Wireen
Rökelseharts, brännare och verktyg
Myrra bränns på den heta askan som värms av det nedgrävda kolet. På brännaren ligger en palettkniv och en bit cykeleker som använts för att bereda kolet. Foto: Sorkfjord Fuma / Alexander Wireen

Sammanfattning

Den katolska butiken Lilla Therese säljer den kristna litteratur och tillbehör man kan förvänta sig att finna där och även ett relativt stort utbud av katolsk rökelse, bland annat från Grekland. Personalen är trevlig och butiken gemytligt rörig. Ett minus blir det dock för att rökelserna saknar innehållsförteckningar
– det är en självklarhet att kunna ta reda på vilka hartser och andra doftämnen de innehåller. Butiken skulle också vinna på att vara lite piggare på att svara på sin e-post.

Ett stort tack till Liv Ulfsdottir för sällskap och lån av kamera vid besöket på Lilla Therese!


Uppföljning

Efter att den här artikeln publicerades har jag igen försökt komma i kontakt med butiken per e-post, den kontaktväg som rekommenderas av dem både på webbsidan och vid mitt besök i butiken. Jag frågade bland annat om rökelsens ingredienser. Butiken har ett antal veckor efter mitt mail fortfarande inte svarat, och jag måste därför tyvärr säga att jag i dagsläget skulle vara tveksam att beställa från dem. Min rekommendation är att ringa och kolla att webbshoppen fortfarande är igång innan du lägger din beställning.

2018-07-27


 

Två hängande rökelsebrännare i metall
Hängande rökelsebrännare. Foto: Sorkfjord Fuma / Alexander Wireen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *