Rökelseupplevelser i Tokyo med ett veganskt perspektiv

Foto: Julia Bondesson

Under några dagar besökte jag alla större rökelsetillverkares butiker i den japanska huvudstaden. Följ med och upptäck guldkornen i Tokyos rökelseutbud!

I Japan nämns rökelse för första gången i skriften Nihonshoki (595 e Kr) (Morita, 1992, 31). I krönikan berättas det om när en drivande stock agarträ med cirka 60 centimeters omkrets flöt iland på en strand på Awaji, en kustnära ö i Stilla havet utanför Osaka. Öbefolkningen högg upp stocken för att elda den. När de brände den spred den sin utsökta doft vida, och de tog stocken till Kejsarinnan. Prins Shotoku (574–622 e Kr) kände direkt igen veden som agarträ.

Rökelse introducerades i Japan i mitten av 500-talet för användning i buddistiska ritualer, och när makten år 710 övergick till ledare som följde Buddha tog de med sig bruket av rökelse till de statliga och kejserliga ceremonierna vilka tidigare hade varit baserade på Japans ursprungliga religion Shinto.

Shokoh
Shokoh, rökelse för användning på glödande kol till salu hos Kohgen. Foto: Julia Bondesson

I  de buddistiska ritualerna användes rökelse som bestod av aromatiska material som ströddes över glödande kol som täckts med aska. Under det porösa asktäcket kan kolet fortfarande få syre och glöda. Kolet hettar upp rökelsen så att den avger sin doft utan att brinna. I denna ursprungliga rökelse (shokoh) användes bland annat nejlikor, kanel, kamfer, sandelträ och agarträ. Inte förrän på 1500-talet började stickrökelser liknande de som Sorkfjord Fuma rökelsebutik och andra idag säljer att tillverkas i Japan efter inflytande från Kina eller Korea (Morita 1992, 31 ff). I dagens buddistiska tempel används såväl shokoh som rökelsestickor med traditionella ingredienser för att helga gudarna. Exempelvis skapades rökelserna i Sorkfjord Fumas sortiment med långa rökelsestickor för att användas i buddistiska ritualer.

Japan har nu ett stort antal rökelsetillverkare, allt från små enmansföretag och entusiaster till multinationella företag med tillverkning i andra länder.

Kort om Japans tre största tillverkare av rökelse

De tre största tillverkarna av japansk rökelse är idag Baieido, Nippon Kodo och Shoyeido. Alla tre har sortiment som innehåller såväl traditionell rökelse, nya doftkreationer och rökelsehållare, som olika typer av elektroniska rökelsevärmare.

Rökelse är en traditionsbunden bransch, och alla tillverkare är noga med att framhäva att deras rötter sträcker sig mycket långt tillbaka. När jag berättar deras historia utgår jag, eftersom det varit svårt att hitta andra källor, till största delen från deras egen historieskrivning.

Baieido

Baieido har sina rötter i Kakuuemon Yamatoyas partihandel för medicinalörter i hamnstaden Sakai. Rökelseingredienser var en eftertraktad handelsvara på vilken Yamatoya snart specialiserade sig, och från 1657 kunde han kalla sig för den skyddade titeln jinkoya. Hans namn blev då Jinkoya Sakubei. Jinkoh är det japanska namnet på agarträ, och titeln bars av en person berättigad att handla med agarträ (Baieido 2007). Baieido tillverkar både traditionell rökelse och andra rökelseprodukter.

I deras butik Kohgen i Ginza säljs deras egen, men även andra tillverkares rökelser, och ett stort sortiment av buddistiska radband.

Nippon Kodo

Nippon Kodos historia startar enligt företaget själva i början av 1600-talet då Jyuemon ”Koju” Takai fick förtroendet att förse det kejserliga hovet med rökelser. Under mitten av 1800-talet ledde Yujiro Kito företaget. Som andra japanska rökelsetillverkare håller man hårt på traditionen, och företaget hävdar att många av de recept som används i tillverkningen stammar direkt från Takais och Kitos receptböcker (Nippon Kodo u. å.).

Nippon Kodo driver två olika typer av rökelsebutiker i Tokyo: Koju-butikerna, döpta efter företagets grundare, säljer främst traditionella rökelser, premiumrökelser och exklusiva tillbehör. Koh Gallery-butikerna drivs även de av Nippon Kodo, men har ett större sortiment av basrökelser och enklare tillbehör.

Shoyeido

Shoyeido grundades av Moriyoshi Rokuzaemon Hata när han pensionerade sig från sin ämbetestjänst. Rokuzaemon Hata hade erfarenhet av rökelse i familjen, och han blev den tredje generationen att arbeta med rökelse då han grundade rökelsebutiken Sasaya år 1705. Hata hade kommit i kontakt med det kejserliga hovets rökelseblandningar under sitt arbete på palatset i Kyoto, och inspirerades nu av dessa när han skapade dofter för sin egen butik.

När Japan 1868 öppnade sina hamnar för import och export gav det Shoyeido möjligheter att sprida sina produkter utanför Japan. Shoyeido fanns bland utställarna på världsutställningen i Chicago 1894, och fyra år senare började företaget att exportera rökelser till USA. Man utvecklade snart flera produkter speciellt för exportmarknaden; däribland konformad rökelse, som var mindre benägen att skadas i transporten än stickor.

Shoyeido har sitt huvudkontor och fabrik i Kyoto (Shoyeido 2014. Morita 1992, 64, 120, 118 ff).

Rökelsebutiker i Tokyo

Ovan, en karta över rökelsebutiker i Tokyo. Rödmarkerade butiker har jag besökt och nämner i artikeln nedan. Övriga butiker är markerade med blå symbol.

De tre stora rökelsetillverkarna arbetar under olika koncept för olika delar av sin verksamhet. Till exempel marknadsför Shoyeido sin moderna rökelse Lisn som ett eget varumärke med separata butiker.

Kohgen Ginza (Baieido)

Kohgen Ginza, butik för japansk rökelse, Tokyo
Entrén till Kohgen Ginza. Till vänster om entrén hänger ett gigantiskt radband. Till höger finns ett ställ med information om rökelse. Foto: Julia Bondesson

Kohgen grundades 1937. Butiken har två våningar och ägs av Baieido, men sortimentet innefattar även andra tillverkares produkter. På nedre plan finns främst stickrökelser och rökelsehållare medan övre våningen är tillägnad radband, rökelseingredienser och agarträ.

I en fyra meter lång apotekshurts som tar upp hela den innersta väggen butikens andra plan finns allt från den raraste (och dyraste!) kyaran till olika kvaliteter av bensoeharts. Allt i väl märkta lådor som det är fritt fram att öppna och titta i. Detta ger ett föredömligt lättillgängligt och informellt intryck. Ingredienserna är förpackat i återförslutningsbara påsar med 10 gram i varje, vilket gör det möjligt även för den med en mindre plånbok (och väska) att kunna bygga upp en samling med dofter. Själv passade jag på att köpa två olika kvaliteter bensoeharts, patchouli samt sandelträspån. Butikspersonalen gav mig även ett prov av tabuko i spånform (trädbark från Machilus thunbergii som glöder då den antänds och som i pulverform utgör bas och bindemedel i all japansk stickrökelse).

Bensoeharts, söt bensoeharts, patchouli och tabuko inköpt på Kogado
Bensoeharts, bensoeharts av specialkvalitet, patchouli och tabuko inköpt på Kogado. Bensoeharts doftar, till skillnad från många andra hartser, även i fast tillstånd. Hartset doftar milt, fylligt och sött av karamell, och den ljusare specialkvaliteten har en tydlig ton av tallkåda. Foto: Alexander Wireen

Det är en märkvärdig känsla att ensam få möjlighet att botanisera bland dessa skatter! Det känns som att vara i en guldsmedsbutik där varorna ligger utan glas. Personalens tillitsfulla och hjälpsamma attityd kontrasterar starkt mot Kyukyodo, vars personal verkar se som sin största uppgift att inte lämna någon besökare med sin stirrande blick. Till Kyukyodos försvar ska dock sägas att deras butik troligen är Tokyos mest välbesökta rökelsebutik och att jag har förståelse för att stölder nog är ett större problem hos dem än hos den mer undanskymda Kohgen.

Agarträ i rökelsebutiken Kohgen Ginza, Tokyo
Sortiment med olika typer av agarträ. Agarträ i annan form än pulver och färdiga rökelser kräver exporttillstånd. Foto: Julia Bondesson

För den som vill förkovra sig i agarträ finns ett set med 1 gram av 18 olika sorter för 18 000 JPY, samt ett mindre set med sex olika typer för 8000 JPY. Kyara är en ändlig resurs, och Aquilaria malaccensis är på CITES lista över hotade arter, vilket gör att import och export av alla andra agaträprodukter än färdig rökelse och pulver kräver speciellt tillstånd.

Bemötandet från personalen är som sagt avslappnat och mycket vänligt. Vid mitt besök finns två personal i butiken. De är kunniga om såväl rökelsens ingredienser som ursprung och berättar för mig att det i butiken hålls kurser i rökelsetillverkning. Deltagarna väljer ut ingredienser från butikens förråd och tillverkar sin egen rökelse.

Vardagsrökelser på hyllan i Kohgen Ginza
Basrökelser i hyllorna. Foto: Julia Bondesson
Traditionella rökelser i lågmälda förpackningar hos Kohgen Ginza
Traditionella rökelser i lågmälda förpackningar hos Kohgen Ginza. Foto: Julia Bondesson

Butiken är bokstavligen packad med alla tänkbara typer av rökelse och kringprodukter och ger ett informativt och opretentiöst intryck. Smakfull kan man tyvärr inte kalla inredningen, vilken får mig att tänka på ett svenskt 90-talsapotek, men här satsar man istället på att ha så mycket produkter som möjligt synliga i butiken, vilket gör det mycket roligt att gå runt bland hyllorna. Det finns gott om information om rökelserna på japanska, så för den som kan läsa språket finns ännu mer information att hämta.

Ett vanligt problem med rökelsebutiker är att de aromatiska dofterna blir överväldigande inne i butiken. Detta är inte bara ett problem för den doftkänsliga, utan gör det också omöjligt att känna de enskilda rökelsernas dofter. Kohgen lider, åtminstone vid mitt besök, inte av detta, utan det är fullt möjligt att klart förnimma doften av bensoeharts som personalen håller fram till mig.

Om jag bara skulle rekommendera en enda rökelsebutik att besöka i Tokyo så skulle jag utan tvekan säga Kohgen. Här kan man hitta mindre förpackningar med enklare kvalitetsrökelse (basrökelse) från 400 JPY men även den allra dyraste kyaran.

Översikt över butiken Kohgen Ginza
Välfyllda hyllor och skåp på nedervåningen. Foto: Julia Bondesson

Koju Ginza (Nippon Kodo)

Koju Ginza
Alexander Wireen i en av Tokyos minsta rökelsebutiker, Koju Ginza. Foto: Julia Bondesson

Nippon Kodo driver ett flertal butiker i Tokyo. Jag besökte Koju Ginza, som ligger i samma byggnad som Nippon Kodos kontor. Butiken är mycket liten, cirka 10 kvadratmeter, bemannad med en personal och endast en eller två kunder kan besöka den i taget. Utanför butiken brann en väldoftande rökelse i en keramikbrännare, och doften inne i butiken är så överväldigande att åtminstone jag hade svårt att känna särskilt mycket av rökelsernas individuella dofter. Detta tycker jag alltid är tråkigt, eftersom man självklart vill kunna känna doften av rökelsen innan man köper den. I idealfallet så är det i butiken möjligt att lukta på rökelsen utan att antända den och på så sätt få en idé om dess doft. Man får dock komma ihåg att vissa ingredienser, som till exempel olibanum, agarträ och sandelträ, nästan inte avger någon doft i fast (ej upphettat) tillstånd. Det innebär att de dyraste, agarbaserade rökelserna ofta har en mycket svag doft i fast tillstånd, och absolut måste antändas för att man ska kunna utvärdera deras doft.

Förutom traditionell rökelse finns här även en rumsdoftprodukt som består av en ljusgrön, paraffinliknande massa vilken gjutits i en keramikbehållare. När man önskar kraftigare doft skrapar man på massans ytan med den medföljande spateln. Det hela påminner om ett doftljus, fast utan eld.

På hyllorna finns även litteratur med rökelseanknytning, dock inget engelsktspråkigt.

Nippon Kodo anordnar rökelseceremonier i egen regi minst en gång i månaden. Ceremonierna innefattar provdoftning av ett antal olika aromatiska träslag, och man utvecklar doftsinnet genom att identifiera och memorera dem. Att delta kostar 4000 JPY. Detta är något jag verkligen vill göra nästa gång jag besöker Japan.

Koju Ginza Core (Nippon Kodo)

Ginza Core, Tokyo
Varuhuset Ginza Core. Foto: Julia Bondesson

Den andra kojubutiken i Ginza ligger inne i varuhuset Ginza Core och är betydligt större. I ett främre rum finns basrökelser, enklare rökelsehållare, och litteratur. Jag köper en välillustrerad bok i folioformat om rökelse. Tyvärr har den endast text på japanska, som jag inte förstår, men bilderna gör den ändå väl värd att bära i väskan till Sverige.

En bok om rökelse
Stora illustrationer i den japanska boken 香道入門 (淡交ムック) (ISBN 978-4-473-02004-8). Foto: Alexander Wireen

En draperad öppning i butiksväggen leder in till ett större sortiment av premiumrökelser och dyrbara porslinsvaror. Här finns även ett rum för de rökelseceremonier som varje månad hålls av Koju.

Koh Gallery Matsuzakaya (Nippon Kodo)

Matsuzakaya Ueno
Nippon Kodo-ägda Koh Gallery Matsuzakaya presenterar ett stort sortiment av rökelse i varuhuset Matsuzakaya i Ueno. Foto: Julia Bondesson

I Koh Gallery Matsuzakaya Ueno presenteras ett stort sortiment av Nippon Kodos produkter. Smakfullheten har fått stryka lite på foten och butiken består av ett antal hyllor i en korridor bland andra i varuhuset, men har två egna personal som står till tjänst (tänk kosmetikaavdelningen på Åhléns City Stockholm). Trots dessa något stämningslösa förutsättningar är detta en trevlig butik att besöka. Rökelserna är lättillgängliga på hyllorna och personalen inbjuder till att lukta och känna på varorna.

Kyukyodo

Kyukyodo är en pappers- och rökelsehandel med anor från 1600-talet. Den grundades i Kyoto, där företaget fortfarande har en butik, men har sedan länge expanderat med flera butiker i tokyoområdet (Wikipedia 2017, Kyukyodo). Jag besökte Kyukyodo Ginza för att se vad butiken hade att erbjuda.

Själva butiken har två våningar, och på byggnadens tredje plan var det vid besöket en utställning med ny japansk kalligrafi.

Bottenplanet är ägnat japanskt papper. Här finns många typer av kuvert, japanskt kalligrafipapper, färgat papper och så vidare. Butiken, och i synnerhet detta nedre plan, är välbesökt och det är lite trångt att ta sig fram bland borden. Varorna ligger på bord och låga hyllor i hela rummet. Längst in i butiken finns en disk bakom vilken personalen står.

En heltäckningsmatteklädd trappa leder upp till ett vilplan där man på en väggfast bänk kan kontemplera över några rökelseförpackningar i en monter, eller se ut över bottenvåningens folkhav.

Trappan leder vidare till plan två där vi finner butikens stora utbud av traditionella kalligrafitillbehör. I glasmontrar visas träetuier för skrivattiraljer, kalligrafipenslar, bläckstenar och handbundna anteckningsböcker. Här finns även en hylla med japansk litteratur som anknyter till kalligrafi. Rökelsen ligger välbevakad bakom disken, och en eller två i personalen cirkulerar oavbrutet kring i butiken som för att hålla koll på att ingen stoppar något i fickorna.

Längst in på andra våningen, bakom en bokhylla leder ännu en mjuk trappa upp till den tredje våningen där det visar sig pågå en kalligrafiutställning. Det är en kalligrafigrupp som träffas för att teckna tillsammans som nu gjort en utställning med sina verk. Verken har stor spännvidd, från prydligt präntade dikter till mer expressiva tecken skrivna på papper spända över MDF-skivor. En glad överraskning och en oas att vila från vimlet.

Butiken har en hel del rökelse, men större delen tas upp av papper och skrivtilllbehör. Den rökelse som finns ligger också till största delen under glas. Jag tycker detta är lite trist eftersom det är viktigt att kunna känna och lukta på varorna. Men om du är ute efter någon slags present eller behöver en ny anteckningsbok så är det här helt rätt ställe att besöka i Tokyo!

Shoyeido Ginza

Shoyeidobutiken i Ginza, Tokyo
Ginzas skyskrapor höljer ingången till Shoyeidos butik i skugga. Foto: Julia Bondesson

Mitt bland exklusiva klädaffärer och restauranger ligger Shoyeidos ginzabutik. Den är rymlig och längs med den högra väggen sträcker sig en minst 5 meter lång disk. Bakom den står tre butiksarbetare med jämnt avstånd. Ett antal låga bord med rökelser och tillbehör flyter på butikens golv, och fler rökelser ligger i disken. Att döma av det jag ser i diskens skrymslen (rökelsehållare av pressad obränd lera, rökelsehållare i form av porslinsplattor, aromatiskt trä et cetera) så känns detta som en butik som har mycket mer att erbjuda än det som syns vid första anblicken.

Jag gillar verkligen Shoyeidos rökelser, och det är tack vare mitt nära samarbete med dem som jag kunnat starta Sveriges första veganska rökelsebutik. Mina minnen av deras huvudbutik i Kyoto, som jag besökte 2013, är också mycket positiva. Dock tycker jag att deras butik i Ginza ger ett lite stelt intryck. En känsla av exklusivitet infinner sig förvisso, men personalen som välvilligt spritt ut sig bakom disken gör mig lite nervös och ger butiken ett mycket formellt skimmer.

På vägen hem tjuvtittar jag på en mans mobiltelefon. Han är i medelåldern och klädd i en grå kostym. Han är på väg hem från jobbet och lyssnar på Mulatu Astatke.

Kogado

Kogado
Kogados entré är lätt att missa om man inte vet att detta är en av Tokyos intressantaste rökelsebutiker. Foto: Julia Bondesson

Efter någon timmas letande och ett antal veganska onigiri inhandlade i närbutiken fann vi äntligen Kogado. Butiken hade dock hunnit stänga, och det skulle dröja ytterligare några dagar innan jag kunde göra ett återbesök under dess öppettider.

Kogado, Tokyo
Kogado hade stängt för dagen, men vi passade på att studera inredningen och skyltfönstrets innehåll. Foto: Julia Bondesson
Kogados skyltfönster
Glashyllor i Kogados välvda skyltfönster. Överst till höger butikens egen serier med stickrökelser. Foto: Julia Bondesson
Kogado
På bänkarna syns utrustning för rökelseceremonier. Längst in skymtar det upplysta kontoret bakom en gardin. Foto: Julia Bondesson

Butiken har intressantast inredning av alla jag besökt i Tokyo. Jag välkomnas av en vänlig butiksarbetare som energiskt börjar tända diverse agarrökelser framför mig tills min näsa är alldeles bedövad och jag får avböja vidare doftning.

Främre delen av butiken är luftigt inredd med trähyllor. På en låg väggfast plattform har små dockor arrangerats i en scen som skildrar hantverksmässig rökelsetillverkning. Inre delen av butiken har ett bord för informella möten, och bakom en gardin finns kontoret.

Sandelträrökelse från Kogado
Vegansk sandelträrökelse från Kogado. Foto: Alexander Wireen

När jag ställer några frågor om rökelsen hämtar den anställda jag först träffat en annan i butikspersonalen som är mer bevandrad i engelska. Jag får reda på att Kogado tillverkar ett flertal egna dofter stickrökelse, däribland en exklusiv ren sandelträdoft gjord av indonesiskt sandelträ (en liten förpackning kostar 640 JPY). Jag blir glad att höra att samtliga av deras egentillverkade rökelser och doftpåsar är fria från animaliska ingredienser. De använder dock operculum i sin handrullade kulrökelse (nerikoh). Butikens operculum kommer från snäckor på Zanzibar, men personalen känner inte till om de är vildfångade eller odlade.

Butiken säljer ett flertal sorter egentillverkade veganska doftpåsar (från 250 JPY och uppåt). Doftpåsarna säljs i form av enkla papperskuvert, och man kan välja att köpa till en ytterpåse i textil eller sy en egen. Även olika typer av moderna och traditionella rökelsebrännare finns självklart i sortimentet.

Personalen är mycket trevlig, tillmötesgående och kunnig om produkterna. Detta i kombination med det lilla men i stort veganska sortimentet och inspirerande och smakfull inredning gör detta till en fullträff för rökelseentusiasten på besök i Tokyo.

Lisn (Shoyeido)

Lisn, Tokyo
Lisns butik i Aoyama ligger ett halvplan upp från gatan, och har stora fönster. Den är inredd med upplysta skärmar i naturmaterial. Foto: Julia Bondesson

Lisn ägs av Shoyeido, men marknadsför ett stort eget sortiment av nykomponerade rökelser i minimalistiska omslag. Vissa sorter är packade i provrör, andra inslagna i vita, triangulära kartonger.

Lisn vill vara fräscha, exklusiva och nyskapande, och själva produkterna lyckas väldigt bra med det. Dofterna har namn som Hit my soul och Sea. Det finns möjlighet att välja en uppsättning rökelsestickor ur sortimentet, vilka personalen sedan packar tillsammans med en rökelsehållare så att de lämpar sig som till exempel bröllopspresent. Man kan till och med beställa rökelsestickor med valfri text tryckt längs stickorna.

På sin webbsida ordnar Lisn rökelserna i två föredömligt tydliga, men ändå inspirerande system. De använder sig dels av ett koordinatnät med axlarna söt–sval och lätt–tung:

Ett koordinatnät som beskriver rökelsers doft
Bild: Lisn

För andra rökelseserier används en serie skalor: lätt–tungsöt–svalmorgon–nattvår–sommar–höst–vinter. Längst ned anges även en känsla som kan förknippas med rökelsen.

Doftskalor som beskriver en rökelses doft
Bild: Lisn

När man stiger in i Lisns butik i Tokyo känner man att avsikten varit att förmedla samma fräscha minimalism genom butikslokalen. Den känns dock väldigt avigt planerad, mest som en korridor. En lång disk löper längs nästan hela rummet och bakom står två butiksarbetare och hjälper kunderna. Rummet känns murrigt förutom den upplysta disken, och i detta halvmörker är upplysta skärmar av flätat naturmaterial slumpvis utplacerade.

Jag hade önskat mig lite mer pedagogik och visuell information om produkterna, och ett bättre utnyttjande av lokalen. Istället möts man av något som på sin höjd skulle kunnat fungera som en mässmonter för de redan frälsta. Avskärmningarna, som jag antar är där för att göra rummet intressantare, är för stora för den lilla lokalen och gör att den känns än mindre och mörkare.

Shoyeido Aoyama

Shoyeido och Lisn i Aoyama
Shoyeido (vänster) och Lisn (höger) ligger just intill varandra på en bakgata i Aoyama. Foto: Julia Bondesson

Shoyeidos Aoyama-butik går i träfärger. Till vänster innanför ingången finns en liten arbetsplats med tatamigolv där personalen kan skära agar- och sandelträ. Verktygen ligger framme. I några lådor finns aromatiskt trä av olika typer att köpa i lösvikt och på låga bord i lokalen förevisas höjdpunkter från sortimentet.

Butiken ser ut att ha mindre antal varor än Shoyeidos butik i Ginza, men känns mer välkomnande och spännande.

 

Arbetsplats för att skära aromatiska träslag
En liten arbetsplats för att skära aromatiskt trä i Shoyeidos butik. Foto: Julia Bondesson
Doftpulver hos Shoyeido Aoyama, Tokyo
Doftpulver hos Shoyeido Aoyama. Foto: Julia Bondesson

Sammanfattning

Alex Wireen dricker kaffe och läser kartan i Tokyo
Alex kollar kartan och laddar med en kaffe inför ännu en dag i rökelsens tecken. Foto: Julia Bondesson

Ska du bara besöka en rökelsebutik i Tokyo så gå till Kohgen i Ginza, en liten butik som är sprängfylld med olika tillverkares rökelser. Kohgen har allt från alla, och här finner du såväl högkvalitativ basrökelse som den allra dyraste kyaran. Personalen är vänlig, kunnig och talar bra engelska. Det begränsade antalet besökare gör att det inte är några problem att få råd om sortimentet.

Vill du besöka ytterligare en butik så rekommenderar jag Kogado, dels för deras fantastiska butiksinredning, dels för deras egentillverkade veganska doftpåsar och stickrökelser.

Har du besökt någon av butikerna i artikeln eller har något tips på fler? Skriv gärna en kommentar eller kontakta mig per e-post!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *